Sebastian och Elin reder ut varför tarotlekar inte bara skiljer sig i illustrationsstil utan bygger på tre helt olika grundsystem: Rider-Waite, Thoth och Tarot de Marseille. De går igenom dem i kronologisk ordning och noterar att Rider-Waite ofta uppfattas som det modernaste systemet trots att det redan är drygt hundra år gammalt – och alltså äldre än Thoth, om än betydligt yngre än Marseille.
Rider-Waite gavs ut 1909 av Arthur Edward Waite tillsammans med konstnären Pamela Colman Smith och är fortfarande det mest använda systemet, grunden som de flesta moderna lekar bygger på. Det som gjorde leken banbrytande var att Smith illustrerade samtliga 78 kort med fullständiga scener, inte bara de 22 i Stora arkanan som tidigare var standard, vilket gör korten lättare att tolka intuitivt utan att memorera betydelser i förväg. Trots sitt enorma bidrag dog Smith fattig och närmast bortglömd, vilket Sebastian tycker är orättvist: "Hon borde få lite mer erkännande helt enkelt."
Thoth Tarot skapades under 1940-talet av den kontroversielle Aleister Crowley tillsammans med konstnären Lady Frieda Harris och är betydligt mer esoteriskt, fullt av symbolik hämtad från kabbala, astrologi och alkemi. Hovkorten heter prinsessa, prins, drottning och riddare i stället för page, riddare, drottning och kung; Yttersta domen kallas Eonen och Måttfullhet heter Konst. Waite och Crowley kände faktiskt varandra genom den ockulta orden Golden Dawn men ogillade varandra rejält, och Thoth tolkas delvis som ett svar på Waites kritik av tidigare tarottolkningar.
Ett tydligt exempel på hur systemen skiljer sig åt är kortet De älskande: i Marseille väljer en man mellan två kvinnor, i Rider-Waite är det Adam och Eva i lustgården, och i Thoth en komplex alkemisk bröllopsceremoni. Även numreringen skiljer sig: Marseille och Thoth har Rättvisa som kort åtta och Styrka som elva, medan Waite bytte plats på dem för att följa stjärntecknens ordning i zodiaken.
Tarot de Marseille är äldst av de tre, med rötter i 1600- och 1700-talets Frankrike, och känns igen på sin enkla stil i fyra grundfärger utan fullt illustrerade scener i Lilla arkanan. Traditionen ligger till grund för senare spådomssystem som Etteilla och Mademoiselle Lenormand, och lever vidare både i historiska nytryck och i nyare hybrider som Visconti Sforza och Wild Unknown Tarot. Sebastians råd är att välja ett system i taget – Rider-Waite för de flesta nybörjare – och låta den visuella känslan avgöra, eftersom det är bilderna man kommer spendera mest tid med.