Avsnitt 181 av Narrens Resa handlar om historien bakom Deviant Moon Tarot, byggt på den tjocka medföljande boken av lekens skapare, konstnären Patrick Valenza från Long Island. Sebastian och Elin berättar att Valenza redan vid nio års ålder fascinerades av tarot – inte av det mystiska utan av bilderna – och att han ritade sin egen version av Narren redan som åtta-nioåring på 1970-talet, långt innan han visste att figuren faktiskt var Narren.
Som barn kände Valenza en formlös närvaro i sitt rum som han kallade "The Man", en känsla som gav honom livliga mardrömmar. En natt bestämde han sig för att konfrontera den: han gick upp, öppnade garderoben och tittade under sängen, och hittade ingenting. Som Sebastian och Elin lyfter fram: "Då kom en insikt att han var starkare än sin rädsla" – och efter den natten kom The Man aldrig tillbaka, något de kopplar till hur exponering för rädslor kan fungera även utanför tarotvärlden.
Den andra barndomsupplevelsen är Pilgrim State Psychiatric Hospital, som Valenza som barn kallade "Boogeyman Island" efter sin mammas beskrivning när han såg byggnaderna i fjärran från baksätet i bilen. Decennier senare besökte han platsen på riktigt, när en nära släkting behövde vård där, och fotograferade de övergivna byggnaderna vid flera expeditioner – bilder som blev grunden för stadslandskapet i leken, bland annat ett verkligt vattentorn från 1930-talet på området, nära en kyrkogård där sjukhusets obesökta avlidna fick vila.
Från tre kyrkogårdar, däribland favoriten South End Burial Ground, har Valenza fotograferat tusentals gravstenar som han sedan digitalt böjt och format till mantlar, hattar och stövlar – ett hantverk som ger figurerna deras säregna, ålderstigna hud och de karaktäristiska månlika ansiktena. Han lämnade alltid en gåva till "portvakten" på varje plats, ett sätt att visa respekt och söka tillstånd innan han tog med sig något därifrån.
Sebastian och Elin går även igenom arbetsprocessen: figurerna ritas för hand och skannas sedan in, där digitala texturer läggs på – en medveten blandmetod snarare än en genväg. Leken följer Rider-Waite-strukturen med 78 kort, vilket gör den tillgänglig för den som redan kan grunderna, även om bildspråket skiljer sig rejält från originalet. Den medföljande boken är ingen guidebok utan Valenzas egen skildring av processen bakom leken, och de två säljs separat på Tarotlandet.