Avsnitt 180 bryter mot formatet: i stället för en kortgenomgång berättar Sebastian sin egen resa mot att skriva en tarotbok, vilka böcker han själv läste som nybörjare och varför han till slut kände att han behövde skriva en egen. Elin, en av bokens två korrekturläsare vid sidan av Mariana, ger sin ärliga läsning inför att boken nu äntligen ska tryckas efter två och ett halvt års arbete.
Elin blev förvånat inspirerad trots att hon, som hon själv säger, knappt är mer än "en början av en nybörjare". Hon beskriver boken som tydligt inriktad mot personlig utveckling och självkännedom snarare än det Sebastian kallar flummet: ingen uppmaning att rena kortleken i fullmånsljus, begrava den i himalayasalt eller röka den med salvia.
Sebastian förklarar vad som skiljer boken från många andra: traditionella nybörjarböcker gör sig gärna onödigt komplicerade, med till exempel keltiska korset eller vända kort redan från start, men skrapar ändå ofta bara på ytan. Hans egen text har, trots att flumkapitlen är borta, i stället vuxit på djupet till runt 250 sidor, med referenser som spänner från Kahneman till Jung. Som han själv skämtsamt sammanfattar det: det här är hans "magnum opus".
Han är noga med att det inte är ett domslut över den som faktiskt gillar rening och kristaller, bara ett uttryck för hans eget, medvetet personliga perspektiv snarare än en ansiktslös lärobok. Boken avlivar också ett par vanliga myter, som att en första kortlek måste ges bort som present eller att tarot härstammar från det forntida Egypten. Som Sebastian sammanfattar sin drivkraft: "Så länge jag själv kan stå helhjärtat bakom den här skapelsen", spelar kritik mindre roll.
Två och ett halvt år, otaliga omskrivningar och en revisors tidiga varning om att böcker sällan är lönsamma har inte hindrat processen. Avsnittet avslutas med en uppmaning att mejla Sebastian för att hamna på intresselistan inför lanseringen.