På lyssnarönskemål ägnar Sebastian och Elin avsnittet åt Dancing in the Dark Tarot, skapad av Gianfranco Perreno och Lunea Weatherstone och utgiven av italienska Lo Scarabeo, byggd på Rider-Waite-systemet. Grundidén liknas vid en helmörk teaterscen där en enda strålkastare plötsligt tänds: bara det viktigaste blir synligt medan allt annat, kulisser, publik, brus, försvinner i mörkret. Mörkret är mer av en kontext eller bakgrund och mörkret är liksom allting som vi inte kan styra över eller förstå, medan ljuset är vårt medvetna fokus.
Leken hämtar filosofisk grund från Nobelpristagaren Luigi Pirandello, som menade att livets mest absurda sanningar ofta är för konstiga för att ens verka trovärdiga, som pandemin. Istället för att alltid jaga ett tydligt svar uppmuntrar leken lyssnaren att stanna kvar i komplexiteten och acceptera osäkerheten, ett sätt att dansa med den som podden menar är ett steg mot verklig klarhet.
Leken är särskilt gjord för skuggarbete, det jungianska begreppet för de delar av oss vi förtränger, inte bara dåliga sidor utan även nedtonade talanger, känslor eller övergivna drömmar. Som exempel lyfts fem i pentagram, som traditionellt handlar om fattigdom och utanförskap. I Dancing in the Dark flyttas frågan från yttre omständigheter, varför har jag det svårt, till en inre: vilken del av dig själv har du lämnat ute i kylan.
Podden betonar att leken saknar ett facit: frågan man ställer är själva strålkastaren som avgör vad som belyses. Eremiten, som drogs på en fråga om kärlek, tolkades inte som att man blir ensam utan att man behöver lära känna sig själv innan man kan möta någon annan på djupet, medan samma kort på en fråga om karriären istället pekade mot att våga gå sin egen väg. Rekommendationen är enkla läggningar med två till tre kort och frågor som vad döljer min skugga, samt att gå varsamt fram, skuggarbete är ingen sprint.
Avsnittet avslutas med en läggning i två kort, situation och vad som behöver belysas, för var och en. Sebastian drar tre i stavar, kopplat till att blicka framåt i jobbet, följt av fem i bägare, som han tolkar som att släppa sitt kontrollbehov genom tillit och delegering. Elin drar fyra i svärd efter en period av sjukdom och vila, följt av åtta i pentagram, som hon läser som en signal att fokusera mindre på sitt frilansande framöver och mer på allt annat.