På förslag av lyssnaren Niklas ägnar Sebastian och Elin avsnittet åt de tre lekar som verkligen format tarot: Marseille, Rider-Waite-Smith och Thoth. Tarot uppstod som spelkort i 1400-talets Italien, men det var först på 1700-talet som korten började användas för det ockulta, med den lek vi idag kallar Marseille, starkt förknippad med Frankrike och den äldsta av de tre. 1909 kom Rider-Waite-Smith, skapad av Arthur Edward Waite och konstnären Pamela Colman Smith, och strax efter följde Thoth, målad av Lady Frieda Harris åt den ökände ockultisten Aleister Crowley.
Marseille är minimalistisk med näst intill primitiv symbolik i Stora arkanan, medan Lilla arkanans kort bara visar symboler och dekorativt krimskrams utan människor eller scener, vilket tvingar läsaren att vända sig inåt mot numerologi och elementlära istället för att läsa en färdig bild. Det blir enligt podden både lekens styrka, en meditativ och mystisk upplevelse, och dess svaghet för nybörjare. Lockelsen ligger i den råa äktheten, kopplingen till ockultismens historiska rötter, den folkliga konstnärliga stilen, och att leken belönar fördjupning med nya lager.
Thoth är handmålad av Lady Frieda Harris och proppfull av egyptisk mystik, astrologi och ockult symbolik. Crowleys mål var att skapa den ultimata tarotleken, man kan se det som ett liksom uppslagsverk av okult visdom fast i kortform. Podden avråder från Thoth som första lek, men kallar den oslagbar för den som redan kan sin tarot och vill djupare in i det esoteriska, tack vare Harris hypnotiska målningar och Crowleys vidareutveckling av Golden Dawn-traditionen.
Rider-Waite-Smith är fortfarande den obestridda dominanten, eftersom Pamela Colman Smith målade fullständiga scener på alla 78 korten och inte bara Stora arkanans 22, vilket gör att bilden talar för sig själv utan att man behöver kunna numerologi. Bra timing, tidigt 1900-tal och sedan New Age-vågen på 90-talet, gjorde den till den breda massans ingång till tarot, och dess design är enkel nog för nybörjare men djup nog att växa med läsaren. Slutsatsen: Rider-Waite-Smith är standardvalet, men Marseille och Thoth har unika kvaliteter som ger plats för alla tre.
Avsnittet avslutas med en enkel tvåkortsläggning i Marseille på frågan vad Elin behöver fokusera på just nu: tre i svärd på situationen, kopplat till sorg och till att fortfarande kämpa efter en period av sjukdom, och page i bägare som lösning, tolkat som en påminnelse om att vara snäll mot sig själv istället för att ständigt kräva hälsa och prestation.