Sebastian och Elin har ägnat oktober och november åt att titta om hela Stranger Things inför seriens femte och sista säsong, vilket blir språngbrädan för den officiella Stranger Things Tarot, släppt 2020. Sebastian är annars skeptisk till tematiska tarotlekar byggda på filmer eller serier, men medger att den här är ovanligt genomtänkt: karaktärer och händelser matchas mot kortens arketyper på ett sätt som känns äkta snarare än löst hopkommet merch. Sviterna är omdöpta efter seriens värld, ljusslingor istället för stavar, tärningar istället för pentagram, ekrar istället för svärd och glaskulor istället för bägare.
Genom Stora arkanan kopplar de ihop karaktärer med arketyper: Will är Narren i resans början, Hopper växer in i rollen som Kejsaren, en beskyddande fadersgestalt, Joyce blir Kejsarinnan, Nancy är Rättvisa, och Eleven själv kastas gång på gång som Översteprästinnan. Extra uppskattning får Steve Harringtons utveckling, en hel hjälteresa i miniatyr: från ytlig "high school king" via en narraktig insikt om att hans gamla värderingar inte betydde något, genom bokstavliga möten med döden, till att bli Hawkins mest pålitliga beskyddare.
Inför den sista säsongen placerar de flesta karaktärer sig runt kort 15 till 18 i Stora arkanan: Djävulen (frestelse och att bindas vid sina trauman, personifierad av skurken Vecna), Tornet (kollaps, efter förra säsongens bokstavliga jordskalv som slutade i en cliffhanger), Stjärnan (hopp efter förstörelse) och Månen (illusion, rädsla och att hitta vägen genom mörkret, kopplat till den skadade Max). De spekulerar i att Elevens sista prövning blir att integrera både sin ljusa och mörka kraft, eftersom skurken representerar precis vad hon själv skulle kunna bli om hon gav efter för vrede och hat, innan hon kan nå Världen.
Avsnittet avslutas med en trekortsläggning ur Stranger Things Tarot: Den hängde, här Eddie Munson, landar på dåtid och fångar deras egen väntan på den nya säsongen, Fyra i glaskulor på nutid tolkas som en apatisk väntan, och Sju i ekrar på framtid antyder, halvt skämtsamt, att slutet kanske inte blir riktigt så tillfredsställande som man hoppas. Elin lägger till en viktig brasklapp: hjälteresan ska inte romantisera trauma, och tarot påstår aldrig att lidande i sig är bra, bara att det går att integrera och växa av det i efterhand.