I det tredje och avslutande avsnittet av Sebastians intervjuserie med konstnären Nadja, känd som ArtnTarot, lämnar samtalet tarotkorten för att i stället kretsa kring talismaner, kristaller och magi. Nadja har tagit med en liten ask fylld med personliga föremål, bland annat ett mynt från 1942 som för henne symboliserar Oxen, och en liten sten i kräftform som hon förknippar med eremitkräftans sköra skal.
Elin får också en känga i förbifarten: godisskålen på bordet är hennes eget verk från en drejkurs, dekorerad med ett inristat mönster, och i den ligger Nadjas samling kristaller. Sebastian och Nadja turas om att blint välja en sten var ur skålen och tolka den rakt av. Nadja landar på en liten svart sten hon döper till "böna" och kopplar till trygghet, medan Sebastian väljer en genomskinlig bergskristall som han i stunden bestämmer ska föreställa en lejontand, en symbol för mod han vill koppla till just nu.
Därifrån glider samtalet in på vad magi egentligen är. Sebastian resonerar kring att ordet ofta används slarvigt, som när ett mål i fotboll kallas för ett "magiskt skott", och menar i stället att magi handlar om sådant som känns obegripligt utifrån men i grunden är en teknik man övar upp, ungefär som pianospel: "det är ju magiskt för någon som inte kan spela piano." Han nämner A.E. Waite, mannen bakom den klassiska Rider-Waite-leken, som också skrev om ceremoniell magi, och jämför en form av själslig exorcism med att bearbeta trauma, samt hur aromaterapi kan ses som läkekonst lika mycket som magi.
Samtalet rör också en kommentar som cirkulerat på en tarotblogg, där någon avfärdat tarot som ren humbug. Sebastian liknar det vid frågan om en talisman "funkar": svaret beror helt på vilka förväntningar man har. Vill man förutsäga en lotterirad blir man antagligen besviken, men som verktyg för insikt och kontakt med de egna känslorna fungerar det desto bättre, menar han. Han är samtidigt tydlig med att han saknar egen erfarenhet av mer kontroversiella magiska traditioner, som voodoo, och avstår hellre från att uttala sig om dem än gissar.