Veckans kort är Döden, draget ur Rider-Waite Tarot, och det sägs direkt: det handlar inte om fysisk död. Sebastian har hört en podd kalla den symboliska tolkningen ett sätt att släta över kortet, och han håller inte med alls. Ett papperskort vet inte när du ska dö. Nyckelorden ur Flumfri tarot för nybörjare är förändring, avslut, att släppa taget, den gamla identitetens död och acceptans.
Sedan går Sebastian och Elin in i bilden. Där är skelettet i rustning på den vita hästen och den svarta fanan med den vita rosen. Framför hästen finns en stupad kung, en biskop på knä, ett barn som tittar nyfiket upp och en kvinna som vänder sig bort.
De dröjer också vid soluppgången mellan pelarna och känner igen gryningen från tio i svärd. Walter White i Breaking Bad får bli exemplet på en identitet som dör mitt i ett liv. Det som döden dödar är hoppet om att det som är borta ska komma tillbaka. Och i ovissheten finns också en lättnad, när vägen inte längre klyvs i två.
Slutsatsen är att Döden är ett obekvämt kort, men inte ett otäckt. Och så bokens fråga: vad vägrar du att begrava, och hur länge tänker du släpa på liket?