I det här avsnittet av Narrens Resa gör Sebastian och Elin ett efterlängtat återbesök hos Döden, med en påminnelse de alltid ger: det handlar inte om fysisk död utan om övergång. Som de uttrycker det kan man se det som att byta blad i en bok, att stänga ett kapitel för att kunna öppna nästa. Till skillnad från förra veckans Den hängde, som handlade om ett tillfälligt perspektivskifte, kräver Döden att det gamla jaget faktiskt får dö för att något nytt ska kunna födas.
I Rider-Waite-leken rider en skelettriddare i svart rustning på en vit häst och bär en flagga med en vit ros, ett liv mitt i döden. Framför hästen möter vi fyra reaktioner på förändring: en fallen kung som gjort motstånd, en bönfallande biskop som försöker förhandla, en kvinna som vänder bort blicken i förnekelse, och ett nyfiket barn som ensamt accepterar det som sker. Sebastian och Elin konstaterar, nästan lite förvånade över sin egen slutsats, att "det enda av de här fyra vägarna som kommer kunna ge resultat är barnets acceptans". Längst bort på horisonten syns en gryning som medvetet kan tolkas som både soluppgång och solnedgång, ett bevis på att varje slut också är en början.
De jämför också med Ljusbärarens tarot, där samma kort istället kallas "Död, återfödelse" och visar en ansiktslös, huvad gestalt med skog och stjärnhimmel där ansiktet borde vara, ovanför ett liggande evighetstecken. Skelettet i Rider-Waite förklarar de som en bild för det som blir kvar när allt oviktigt tagits bort, kärnan och strukturen. Omvänt handlar kortets skuggsida om att klamra sig fast vid sådant som redan är över, att romantisera förfall och kollaps, eller tvärtom stänga ner något för tidigt av otålighet. Rädsla för förändring kan också leda till stagnation, att man rent tekniskt lever men inte längre är närvarande.
Som övning föreslår de att lyssnaren under veckan identifierar något som redan tagit slut men som man ändå håller vid liv på konstgjord väg, kanske en vana, en relation eller en identitet som inte längre passar, skriver ner det och genomför en liten ritual för att släppa taget, med utrymme för både sorg och frihet. Tillsammans med Den hängde kan Döden betyda en förändring efter en tids paus, och tillsammans med Rättvisa att avslutet balanserar något, en sorts nödvändig karma. Det är, som de båda betonar, ett av tarotens mest missförstådda kort snarare än ett olyckskort.