Vad är egentligen jungiansk tarot – och varför bygger hela den flumfria filosofin på den? Mariana har läst på om Jung, tagit på sig läsglasögonen och kommer till studion med en hel flerstegsraket av frågor. Det blir ett av poddens mest djuplodande samtal hittills: om det omedvetna (och varför Jung vägrade kalla det "undermedvetna"), om arketyperna i Stora arkanan, och om individuationsprocessen – resan från Narren till Världen som aldrig riktigt tar slut, utan snarare är en spiraltrappa där du kommer tillbaka till Narren som en uppgraderad version av dig själv. Narren 0.1, 0.2, 0.3 …
Sebastian berättar också ovanligt öppet om sin egen utveckling: om skavet han kände när de tidiga läsningarna gränsade till spådom, och hur det ledde fram till SPEGEL-metoden och ett helt eget sätt att läsa kort – utan pekpinnar, där korten fungerar som projektionsytor och samtalet får vara dynamiskt. Mariana delar en färsk läggning hon gjort med Weiser Tarot och en läggning ur Queer Tarot, och ställer frågan många undrar: kan det inte bli känslomässigt jobbigt när det omedvetna kommer upp till ytan? Sebastians svar involverar en badboll.
Dessutom: tre i svärd-kortet som en tidningsreporter envisades med att tolka positivt, de medfödda rädslorna (höjd!) och vilka tarotkort som fångar dem, och skillnaden mellan Döden och tio i svärd.
Mariana avslutar med två önskningar: en ny klippshow – du som lyssnar får gärna önska klipp, helst med tidsstämpel – och en modig psykolog (eller andlig ledare) som vågar gästa podden. Sökes: psykolog. Finnes? Hör av dig!