I ett soloavsnitt läser Sebastian upp det första kapitlet, "Därför suger traditionella tarotböcker", ur sin kommande bok och avslöjar titeln för lyssnarna: Flumfri tarot för nybörjare. Han öppnar med den speciella trötthet som infinner sig när bok efter bok om ett ämne man älskar verkar skrivna av någon som antingen inte förstår vad man letar efter, eller aktivt gömmer det bakom lager av nonsens. Han ville ha tarot som ett verktyg för självreflektion, inte spådom eller kosmisk energi, och blev besviken om och om igen trots års dagligt arbete med korten och tidigare research om Alistair Crowley och Thoth Tarot som frilansskribent.
Första klagomålet är "flummet": innan boken ens förklarat vad tarot är ska läsaren rena leken i fullmånsljus, begrava den i Himalayasalt eller röka den med salvia, och ordet "energi" dyker upp på nästan varje sida. Sebastian använder också ordet, men menar psykologisk drivkraft snarare än kosmisk kraft – han respekterar den motsatta ståndpunkten, men förväntar sig att en bok som lovar att lära ut tarot faktiskt gör det, inte begrava nyttan under kristaller tills halva läsekretsen gett upp.
Sen kommer "korvstoppningen": omvända betydelser, keltiska korset, kabbala, astrologi och numerologi som slängs på nybörjare direkt, som att ge någon som vill lära sig cykla en formel 1-bil. Och myterna som vägrar dö: att din första lek måste vara en gåva – en myt Sebastian själv struntade i genom att be sin fru köpa honom en Rider-Waite i julklapp – och att tarot härstammar från forntida Egypten, när korten egentligen uppfanns som spelkort i norra Italien på 1400-talet; Egyptenkopplingen hittades på av franska esoteriker på 1700–1800-talen.
Han vänder sig också mot påhittade skyddsritualer (man behöver bara 78 kort och vilja att vara ärlig mot sig själv) och det han kallar det mest frustrerande: ytligheten. Bok efter bok ger samma tunna nyckelord – Narren är naivitet, Döden är förändring – utan att förklara hur det faktiskt känns att vara narren, eller vilket kapitel i livet som egentligen tar slut.
Kärnan är att tarot inte är magi utan psykologi: Barnum-effekten, projektion och mönsterigenkänning, mekanismer som gör oss mänskliga. Boken (274 sidor totalt) bygger enligt Sebastian på Jungs projektionsteori och Kahnemans forskning, ger tarotens verkliga historia och en steg-för-steg-metod byggd på narrativ och arketypisk igenkänning – samma metod han och Mariana visar i kommande avsnitt. Boken släpps om 2–3 veckor; fram tills dess finns tarotkort för nybörjare att utforska hos Tarotlandet.