Sebastian och Elin fortsätter fördjupningen i Narren genom att lägga ut alla 22 kort i Stora arkanan och leta efter visuella och symboliska ekon mellan honom och andra kort, det de kallar spegelkort. Tanken är att tarot hänger ihop som en väv snarare än 22 fristående bilder, och att sådana kopplingar kan ge en djupare förståelse redan för den som just har börjat sin tarotresa.
Tydligast är kopplingen till Magikern, kort nummer ett: båda håller en arm upp och en ner, en återspegling av det hermetiska "som ovan så nedan", där Narren gör rörelsen spontant och Magikern gör den medvetet, som en ritual. Ännu mer fascinerande är paret Narren och Världen, det sista kortet: båda står i en dansande position, och eftersom Stora arkanan snarare är en spiral än en rak linje representerar Världen Narren efter en fullbordad resa, tillbaka vid startpunkten men med ny erfarenhet i bagaget. Sebastian kallar det en sorts tarotalgebra: "Narren plus erfarenhet är lika med Världen."
Med Den hängde bildar båda figurerna en diagonal kroppslinje, fast åt motsatt håll: Narren lutar sig framåt mot stupet medan Den hängde hänger upp och ner, två olika vägar till insikt, den ena genom att kasta sig ut i det okända, den andra genom att stanna upp och vänta. Döden, det trettonde och ofta namnlösa kortet, delar med Narren temat övergång och tröskel: Narren möter livet utan erfarenhet, Döden markerar stunden då oskuldsfullheten går förlorad, och båda leder paradoxalt till samma sak – något nytt.
I Rider-Waite bär både Narren och Solen samma röda blomma, och barnet på den vita hästen i Solen tolkas som Narren efter resans slut, med en glädje som den här gången vilar på erfarenhet snarare än omedvetenhet. Tydligast av alla paralleller är ändå Tornet: båda korten visar en fallhöjd, men där Narren ännu inte klivit över kanten och är omedveten om risken är Tornet ögonblicket då illusionerna rasar och verkligheten tvingar sig på.
Sebastian föreslår att man i en läggning funderar över vilket spegelkort som hade kompletterat det man dragit, även om det inte själv dök upp, och som övning lägga Narren bredvid ett annat kort, eller hela Stora arkanan i en cirkel, för att uppleva resan som cyklisk snarare än rakt framåt.