I det här avsnittet av tarotpodden Narrens Resa möter Sebastian konstnären Nadja Raunegger, känd som Art & Tarot och "häxan på Åsberg", för ett samtal om vad som händer när måleri och tarot smälter samman. Nadja berättar om sin väg in i tarotvärlden, hur hon som tonåring hittade sin första tarotlek i en butik i närheten, och hur hon senare, efter en förfrågan från en kund, började måla porträtt utifrån tarotläggningar, något hon numera gör vid sidan av sin övriga konst.
Ett stort utrymme ägnas åt målningen "To Fall to Rise", där Nadja utgick från en modells dragning av åtta i svärd i Rider-Waite-leken. Tillsammans tolkar Sebastian och Nadja kortet som en bild av att sitta fast i tankemönster man egentligen kan ta sig ur: öppningarna mellan svärden är stora och ögonbindeln sitter löst, precis som bojorna på Djävulen egentligen är för stora för att hålla fast den som bär dem. I den färdiga tavlan har modellen knutit ihop svärden med en rosett och vandrar mot slottet i bakgrunden, en bild av att lämna en självvald fångenskap bakom sig.
Samtalet rör sig sedan vidare till Nadjas tarotlekar, bland annat den klassiska Cosmic Tarot och den symboltunga, demonfyllda Occult Tarot av Travis McHenry. De utmanar varandra att dra och tolka kort intuitivt utan förkunskap: Sebastian landar på Vagnen och Nadja på ett kort med en bevingad, egyptiskt inspirerad gestalt, och båda upptäcker att deras spontana associationer ligger förvånansvärt nära kortens traditionella betydelser. Nadja berättar även om Narren som hennes eget återkommande kort just nu, och om hur hon känner igen både Eremiten och Vagnen i sig själv.
Mot slutet vänder samtalet in på Djävulen och Döden, två kort som ofta skrämmer nybörjare i onödan. Nadja berättar om en främling på bussen som blev rädd för att "få Döden", och båda är överens om att kortet snarare handlar om att avsluta ett kapitel och gå vidare än om en bokstavlig död. Det leder in i ett resonemang om stoicism och att göra sig redo att dö för att verkligen kunna leva, med en påminnelse om att korten alltid bör användas som bilder för reflektion, aldrig som något man ska skrämmas av. Avsnittet är det första av två delar; nästa del handlar om traumaläkning genom konst.