I veckans avsnitt av tarotpodden Narrens Resa tar Sebastian Liljegren och Elin sig an sju i svärd, ett kort som enligt dem nästan tvingar en att stanna upp och tänka till. Kortet förknippas med list, strategi och ibland ett direkt bedrägligt beteende, och signalerar att något kanske inte är som det verkar vid en första anblick.
I Rider-Waite smyger en historiskt klädd man iväg från ett läger med fem svärd i famnen, medan två till står kvar i marken, och han tittar bakåt över axeln medan andra sitter kvar runt vad som ser ut som en eld. Lägret representerar en grupp eller ett samhälle, och mannen som lämnar det gör det på bekostnad av ärlighet. I Ljusbärarens tarot är det i stället en huvad, nedhukad figur med en ryggsäck fylld av fjädrar och en kniv i handen, medan tre upprörda fåglar ser på och månen lyser över en modern stad i bakgrunden. Bilderna målar samma bild: någon som smiter i väg med något som inte är hens.
Rättvänt kan kortet betyda att man använder sitt intellekt och sin list för att hantera en situation, kanske genom att undvika en direkt konfrontation eller hålla sina planer för sig själv, men det varnar också för att bli alltför lurig eller oärlig. Upp och ner kan det tyda på att bedrägeri eller hemlighetsmakeri är på väg att avslöjas, eller att man är överdrivet paranoid och misstänksam. Tillsammans med Djävulen förstärks temat av manipulation och beroende, med Månen blir illusionerna och de dolda agendorna ännu tydligare, med Kejsaren handlar det om att använda auktoritet strategiskt, och med Stjärnan får kortet en ovanligt hoppfull vinkel: att hålla sina planer för sig själv kan faktiskt leda till att drömmar förverkligas.
I kärleksläggningar är kortet ett varningstecken om hemligheter eller oärlighet och en uppmaning att kommunicera öppet, i arbetslivet kan det peka på strategiskt maktspel på jobbet eller ett behov av att själv vara mer taktisk, och inom personlig utveckling handlar det om att ärligt konfrontera sina egna, kanske självdestruktiva, mönster. Som daglig intention föreslår Sebastian frågor som "är jag uppriktig i mina intentioner?" och "hur kan jag vara mer transparent?", och Elin konstaterar att kortet visserligen är ett av de mer cyniska i leken, men att det, som alla andra, ändå bär på en strimma av hopp.