I det här avsnittet av tarotpodden Narrens Resa tar sig Sebastian och Elin an fem i bägare, ett kort som Elin själv beskriver som "ganska sorgsigt" redan innan hon hunnit analysera symboliken. I Rider-Waite-leken vänder en gestalt i svart kappa ryggen mot betraktaren och stirrar på tre omkullvälta bägare, medan två bägare fortfarande står upprätt bakom honom, utan att han verkar lägga märke till dem. Sebastian liknar hans hållning vid att "gråta över spilld mjölk", och konstaterar att kortets kärna handlar om besvikelse och förlust – men också om det hopp som finns kvar om man bara vänder blicken.
I Ljusbärarens Tarot möter man istället kvinnan framifrån, och Elin noterar att hon här tycks fokusera mer på de bägare som fortfarande innehåller något än på dem som runnit ut, vilket ger en ljusare och mer hoppfull ton. Thoth-tarotens mer abstrakta version bär ordet "ängslan" och lutar enligt Sebastian åt de emotionella konsekvenserna av förlust snarare än själva händelsen. Upp och nedvänt menar han att kortet istället visar att sorgen börjar lätta, och att det som sörjts kanske inte var så avgörande som man först trodde.
Tillsammans med Döden pekar kortet mot en djupare personlig omvandling som föds ur sorgen, medan kombinationen med Tornet kan handla om en plötslig, smärtsam men nödvändig förändring. Lyckans hjul antyder att även tunga perioder vänder, och Stjärnan lovar läkning och nytt hopp efter mörkret – en påminnelse om att det alltid finns en väg framåt, oavsett hur tungt kortet först kan kännas.
På Elins nybörjarfråga om hur man ska orka se de bägare som fortfarande står upprätt när man mår som sämst svarar Sebastian att en enkel tacksamhetsövning, som att skriva ner tre saker man är tacksam för varje dag, kan hjälpa till att flytta fokus. Han påpekar också att känslor först behöver kännas igenom, "istället för att försöka trycka ner dem som en badboll", och att professionellt stöd kan behövas innan man alls är redo för tacksamhetsperspektivet.