Veckans kort är sex i bägare, nostalgins kort. Nyckelorden är nostalgi, minnen, det förflutna, längtan tillbaka och förvrängd återblick, och det är den sista av dem som tar över avsnittet.
Minnet är nämligen inget arkiv. Varje gång du plockar fram ett minne, betraktar det och stoppar tillbaka det blir det en liten gnutta mindre tillförlitligt. Det du har mints hundra gånger är till slut något helt annat än det som faktiskt hände.
Dessutom är minnen asymmetriska. Ett negativt minne kan träffa med nästan full ursprunglig kraft, medan ett positivt sällan ger tillbaka samma glädje. Befinner du dig för långt bak blir det ångest, för långt fram blir det oro. Bakrutan är mindre än vindrutan av en anledning.
Elin är den nostalgiska av de två, medan Sebastians motto snarare är att bränna ner skiten och börja om på ny kula. Nostalgi blir i samtalet en plats att besöka men inte bo på. De pratar om föreningen som lever på gamla meriter medan verkligheten hinner ikapp, och om gränsen där minnet börjar ersätta verkligheten.