Samma reptrick som förra gången: ett slumpmässigt kort, uppslaget i Sebastians bok Flumfri tarot för nybörjare. Den här gången blev det två i bägare.
En man och en kvinna står mitt emot varandra med varsin bägare, och mellan dem hermesstaven med två slingrande ormar och ett bevingat lejonhuvud. De tittar rakt på varandra – inte förbi varandra eller ner i marken. Nyckelorden är ömsesidighet, sällsynt balans och två som möts, och anekdoten i boken handlar om Sebastian och Elin efter 26 år tillsammans, och om Sebastians vänskap med Mariana.
Samtalet handlar om att kortet gäller alla sorters relationer – kärlek, vänskap, arbete, affärspartners – och om hur man märker när en relation blivit ensidig: det är alltid samma person som bjuder, skickar sms och föreslår vad man ska hitta på. Det behöver inte vara illvilligt, det bara blir så.
Och så den obekväma frågan: av dina 500 vänner på Facebook, hur många skulle faktiskt hjälpa dig om det brann till? Kanske är vi mer ensamma än vi tror. Samtidigt blir det en självuppfyllande profetia om man slutar söka relationer av rädsla för svaret. Frasen ur boken får avsluta: vi bär varandras glädje och sorg utan att hålla räkning.