Idag handlar det om kortleken James Bond beställde. 1973 kom Bond-filmen Live and Let Die, Roger Moores första som 007, och för första och enda gången spelar tarot en huvudroll i handlingen: skurken Kanangas privata orakel Solitaire läser korten för att förutse Bonds nästa drag. Produktionen ville inte använda Rider-Waite utan ville ha en helt egen lek, och siktade högt. Riktigt högt.
Först tillfrågades Salvador Dalí, som visade sig vara alldeles för dyr – han gjorde sedan en egen tarotlek på 80-talet. I stället gick uppdraget till den skotske konstnären Fergus Hall, som målade korten på kvällarna medan han rättade prov som högstadielärare på dagarna. Bara 27 kort hann bli färdiga till inspelningen, och hela leken på 78 kort blev klar först senare.
Sebastian och Elin går igenom filmens mest kända tarotscen med de tre halvbrända korten, den märkliga premissen att Solitaires förmåga försvinner om hon förlorar sin oskuld, och Bonds egen lek där varenda kort är De älskande.
De plockar också fram leken och beskriver hur den faktiskt ser ut, med sina fyrkantiga figurer och märkligt små fötter, och landar i den stora frågan: varför heter en James Bond-lek egentligen Tarot of the Witches, när den varken har med häxor eller Bond att göra? Namnet är så vilseledande att vissa tarotkännare tycker att den borde heta Fergus Hall Tarot i stället. Elin ger sitt utlåtande på slutet.