I avsnitt 173 lämnar Sebastian och Elin Stjärnans hopp för att dyka tillbaka ner i mörkret med Månen, det adertonde kortet i Stora arkanan. Med en axel åt lyssnaren Anna-Lena bryter de mot vanan och börjar den här gången i Ljusbärarens tarot, där en nästan livlös kvinna vilar under en blå vattenyta, flankerad av två pelare, ett kräftdjur som kravlar upp ur en damm och två djur, en tam och en vild, som ylar mot en månskiva med ett bekymrat ansikte.
Kärnan i Månens betydelse är att den kastar ljus utan att avslöja allt, den skapar lika gärna skuggor och illusioner. Det är ett kort om det omedvetna: drömmar, rädslor och delar av dig själv som du ännu inte har konfronterat. Hunden och vargen representerar den tama, kontrollerade sidan mot den vilda, instinktiva sidan, medan kräftdjuret som kryper upp ur vattnet står för urgamla rädslor bakom ett hårt skal. Den smala, slingrande stigen mellan tornen visar att det inte finns någon genväg, bara en väg rakt igenom det nyckfulla landskapet mot solen som väntar bortom bergen.
Sebastian menar att skuggan här går djupare än Djävulens, eftersom det handlar om delar av dig själv du inte ens vet finns, ibland ärvda rädslor ur ett kollektivt omedvetet. Undviker man dem lever man i förnekelse, medan Månen uppmanar till att gå djupare och integrera även det som skrämmer, ett första steg mot den hela människa som Världen senare representerar. Skuggsidorna handlar om att förlora sig i illusioner, paralyseras av rädsla, gasligta sig själv eller andra, eller fly in i en obunden mystik utan förankring i verkligheten.
Praktiska råd blir att föra drömdagbok direkt efter uppvaknandet, gå en promenad i månljus och öva sig i att vara bekväm med osäkerhet. I en läggning betyder kortet rättvänt att saker inte är som de verkar och att beslut bör vänta på klarhet, medan det vänt upp och ner visar att illusionerna börjar lösas upp. Som Sebastian sammanfattar filosofin: "Man kan erkänna mysteriet och ändå leva i verkligheten istället för att försvinna helt in i mysteriet."