Sebastian och Elin gör ett efterlängtat återbesök hos Magikerns arketyp, kortet som i tarotens berättelse kommer direkt efter Narren. Där Narren är formlös och ren potential, är Magikern den som tar alla möjligheter framför sig och väljer en riktning. De jämför hur kortet ser ut i Rider-Waite, med en person som pekar med ena handen mot himlen och den andra mot jorden, omgiven av stavens, svärdets, bägarens och pentagrammets alla fyra symboler på bordet, och i Ljusbärarens Tarot, där samma idé uttrycks mer abstrakt genom ljusstrimmor som strömmar ur personens hand.
Handens rörelse uppåt och nedåt, förklarar de, syftar på principen "som ovan, så nedan": Magikern fungerar som en kanal som tar idéer från något abstrakt och gör dem verkliga här nere på jorden. Sebastian menar att just därför är Rider-Waite lättast att tolka konkret, medan Ljusbärarens Tarot snarare fångar känslan av oändliga möjligheter, symboliserad av oändlighetstecknet ovanför Magikerns huvud.
Samtalet går sedan igenom de fyra sviterna som verktyg: staven som viljan och gnistan till varför man gör något, svärdet som intellektet och strategin för hur, bägaren som känslorna och relationerna man gör det för, och pentagrammet som de konkreta resurser som krävs för att förverkliga en idé – till exempel att en dröm om att skriva en bok till slut blir en text vid skrivbordet. Sebastian och Elin återkommer till ordet balans: den som bara har passion och idéer men aldrig agerar fastnar på idéstadiet, medan den som bara jobbar praktiskt utan känsla riskerar utbrändhet.
De landar också i kortets skuggsida: kraft som missbrukas blir manipulation, och en charlatan använder samma verktyg – karisma, entusiasm, övertalning – för egen vinning istället för andras bästa. "En ljus magiker skapar för allas bästa, medan en mörk magiker manipulerar för egen vinning", som de uttrycker det, och ett varningstecken är den som lovar snabba lösningar utan att du själv behöver göra jobbet. Innan de rundar av påminner de om att alla redan är sin egen magiker: det enda som egentligen begränsar oss är vår egen fantasi och vilja, och nyckelfrågan är om vi skapar medvetet eller omedvetet.