I ett Halloween-specialavsnitt dyker Sebastian och Elin ner i vad Döden, kort nummer tretton, faktiskt betyder i tarot – inte fysisk död och inte spådom, utan slutet på en cykel och en nödvändig förändring: att släppa taget om det som inte längre tjänar en, som en relation som redan är slut inombords även om man kämpat för att rädda den, eller att riva ett gammalt hus för att bygga ett nytt. Rädslan för kortet handlar egentligen om rädslan för att förlora kontrollen.
Två helt olika lekar används för att utforska temat: Happy Halloween Tarot är lekfull och lättsam, med pumpor, spöken och söta skelett där döden blir en naturlig del av årets cykel, medan Santa Muerte Tarot hämtar sin ton från den mexikanska Día de los Muertos-traditionen – mörkare, vackrare och mer vördnadsfull, där Santa Muerte är en beskyddare snarare än något att frukta. Samma budskap, olika ingångar.
Med Happy Halloween Tarot görs en lättsam trekortsläggning som Sebastian döper till "Pumpkin Purge": huset som ska dammas av (åtta i svärd) tolkas som självpåtagna begränsningar av att säga ja till för mycket, spöket från det förflutna (sju i svärd) vänds inåt till självbedrägeri om hur mycket tid man egentligen har, och godiset som kommer (riddare i bägare) blir en påminnelse om att vara lagom snarare än ständigt diplomatisk. De är själva överens om att den här läggningen inte kändes fullt lika träffsäker som tidigare.
Med Santa Muerte Tarot körs istället en tyngre fyrkortsläggning: skuggan (tre i svärd) pekar på sorg och insikt genom lidande, kärnan (ess i svärd) på den egna intellektuella styrkan som källa, Santa Muertes väg (kung i pentagram) på att inte bli för jordnära utan även ta in eld-, vatten- och luftelementet, och förvandlingen (tio i stavar) på kraften att bära mer när man inte längre lever på ett enda element. Båda är överens om att fyra kort och tyngre frågor krävde mer eftertanke och rätt sinnesstämning för att kännas intuitivt.
Till sist påminner de om att Halloween, och Allhelgona, inte bara handlar om godis och utklädnad utan är en arketypiskt laddad tid – mötet med mörkret och cykelns slut. Oavsett vilken lek eller läggning man väljer är budskapet detsamma: "det är först när vi accepterar att något måste dö så något nytt kan födas", och det är aldrig en fysisk död.