På lyssnartips från Niklas tar Sebastian och Elin sig an Osho Zen Tarot, en kortlek som trots namnet inte tillhör något av de traditionella tarotsystemen Rider-Waite, Thoth eller Marseille. Den bygger istället på läran från den indiske andlige läraren Osho Rajneesh och skapades av hans efterföljare efter hans död, med influenser från Zen-buddhism, meditation och västerländsk psykologi. Till skillnad från lekar som används för att förutspå framtiden är den här byggd för att förstå nuet – varje kort fungerar som en spegel av var du befinner dig just här och nu.
Leken har 79 kort istället för 78 men behåller strukturen med stora och Lilla arkanan, fast med egna namn: Kejsaren blir Kreativitet, Tornet blir Blixtnedslag, och Översteprästen/Hierofanten blir Rebellen – ett kort om att ifrågasätta och hitta sin egen väg snarare än att följa regler, tydligt inspirerat av hur Zen-mästare utmanar sina elever. Sviterna byts ut mot Eld (stavar), Regnbåge (pentagram – Osho ville hellre lyfta hela det jordiska livet än bara pengar och rikedom), Moln (svärd – tankar som drar förbi som moln på himlen) och Vatten (bägare). Hovkorten ersätts dessutom av symboler som pilar och trianglar för lekfullhet, intensitet, delande och helande, vilket Elin road konstaterar känns som en handkontroll till ett tv-spel.
Det mest fascinerande kortet är Mästaren, lekens extra 79:e kort, som föreställer Osho själv. Sebastian förklarar att budskapet inte är narcissistiskt utan tvärtom: "du behöver ingen guru och ingen auktoritet utanför dig själv." Kortet är, som han uttrycker det, ett finger som pekar tillbaka mot dig själv – Oshos filosofi handlade om att inte skapa efterföljare utan hjälpa människor upptäcka sin egen inre mästare, och i en läsning signalerar det fullständig medvetenhet och självtillit.
De testar leken live: Elin sätter en intention kring sin karriär inom en politiskt styrd organisation och drar Politik, Sorg och Kompromiss – ett resultat som båda tycker känns slående träffsäkert för de långa beslutsprocesser, den oro och det ständiga kompromissande hon faktiskt navigerar i sitt yrke just nu.
Innan de rundar av jämförs Narren i Rider-Waite Tarot och Osho Zen: samma klippa och blomma i handen, men Oshos version saknar hund och packning och står helt ensam, vilket tolkas mer som medveten tillit än oskuldsfull naivitet. Slutsatsen blir att Osho Zen Tarot passar den som söker personlig utveckling snarare än att lära sig ett traditionellt system – vill man det senare är rådet ändå att börja med Rider-Waite.