Sebastian och Elin i tarotpodden Narrens Resa fortsätter sin genomgång svit för svit, och efter fyrornas stabilitet väntar nu femmorna, med rykte om sig att vara de tuffaste korten i varje svit. Där fyra är ett jämnt, balanserat tal, som fyra stolsben, är fem udda och obalanserat, som ett femte hjul på en vagn eller fem personer som ska dela en pizza med fyra bitar. Men stabilitet kan också bli ett fängelse, och femmorna blir den sprängkraft som hjälper till att bryta sig fri, ofta genom att man först måste nå botten för att kunna resa sig igen.
Fem i pentagram visar två frusna, barfota gestalter som i en Dickensroman, som vandrar förbi ett upplyst kyrkfönster med fem pentagram i glaset, en bild av fattigdom men också av en gemenskap som väntar om de bara vände blicken. I Ljusbärarens Tarot sitter i stället en ensam kvinna framför en dörr, och nyckeln som skulle kunna öppna den syns i bildkanten. Kortet kan varna för ekonomisk kris men påminner om att materiell trygghet kan vara tillfällig, medan mänsklig gemenskap är det som verkligen bär oss genom svåra tider.
Fem i stavar visar fem personer i vad som ser ut som slagsmål med sina stavar, en het, passionerad konflikt som inte nödvändigtvis är destruktiv, den kan lika gärna vara kreativt kaos som en brainstorming där alla vågar säga sin mening. Fem i svärd är kanske svårast att läka: en person samlar ihop svärd med ett självbelåtet ansiktsuttryck medan två andra går besvikna därifrån, en seger som kanske kostar mer än den ger, där man vinner argumentet men förlorar relationen.
fem i bägare visar en sörjande gestalt i svart kappa som stirrar på tre omkullvälta bägare utan att se de två som fortfarande står upprätt bakom honom, precis som i avsnittet om keltiska korset tidigare i serien. Bron i bakgrunden representerar vägen framåt, men bara om man först vänder sig om från förlusten för att se vad som faktiskt finns kvar. Som Sebastian sammanfattar hela temat: "Det är en naturlig konsekvens av att livet det fortsätter röra sig även när man försöker stå still." Femmorna är alltså inget straff utan livets sätt att påminna om att förändring är oundviklig, och de beskriver ofta en kris man redan anar snarare än en som väntar i framtiden. Nästa vecka blir det sexorna.