Mariana är tillbaka i tarotpodden Narrens Resa, den här gången för att prata intuition, ett ämne båda brinner för och som Mariana själv skriver om i ett pågående bokprojekt. Sebastian inleder med ett välkänt citat av Albert Einstein om intuitionens värde och konstaterar att det säger mycket om hur vi historiskt sett på intuition kontra rationellt tänkande. Ordet i sig kommer från latinets intueri, att blicka inåt eller betrakta något inifrån.
Vetenskapligt beskrivs vårt tänkande ofta som två system: ett snabbt och intuitivt och ett långsammare, analytiskt. Sebastian identifierar sig själv som mest av en snabbtänkare, vilket han kopplar till sitt sätt att spela blixtschack intuitivt utan att räkna ut drag i förväg. Forskaren Gerd Gigerenzer definierar intuition som en omedveten intelligens: en känsla byggd på lång erfarenhet, som dyker upp plötsligt i medvetandet och vars underliggande logik förblir dold, nära besläktad med ren mönsterigenkänning.
Men intuitionen är inte ofelbar, och gränsen mot fördomar är hårfin. Mariana delar två exempel från sitt yrkesliv: en jobbintervju där något kändes fel med chefen, vilket senare visade sig stämma, och ett teammöte där hon anade att något var fel med en kollega som bar på ett tungt sjukdomsbesked. Samtalet rör sig vidare till halo- och horneffekten, hur vi omedvetet förknippar nya människor med gamla bekanta, och till förankringsbias illustrerat med en mäklaraffär. En lyssnarfråga från Kiki, om skillnaden mellan intuition och vanlig tanke eller önskan, får svaret att tankar är medvetna och återkommande medan intuitionen är omedveten och uppstår plötsligt.
Som praktiskt verktyg lyfter Sebastian fram tarot: att arbeta med korten tränar upp förmågan att omedvetet känna igen mönster, till exempel genom att sätta en halvminuters timer, dra ett kort och skriva ner sin första intuitiva känsla innan man slår upp den etablerade betydelsen. Mariana testar övningen och drar sex i stavar ur Rider-Waite, och läser fram beslutsamhet och rörelse framåt utan att känna till kortets traditionella innebörd av seger och triumf.
Sedan drar hon Kejsarinnan och beskriver instinktivt en moderlig, jordad kvinnlig kraft omgiven av natur och tillväxt, återigen nära den etablerade tolkningen. Mot slutet är Sebastian tydlig med att intuition, till skillnad från spådom, aldrig handlar om att förutsäga konkreta händelser som vädret eller ett försenat tåg. Det är tystnaden och lugnet som gör det möjligt att höra dess viskningar, medan stress lätt kopplar bort kontakten helt.