Sebastian och Elin i tarotpodden Narrens Resa dyker ner i Thoth Tarot, en lek de tidigare kallat abstrakt och svår men som Sebastian med tiden börjat uppskatta mer. Skaparen är Aleister Crowley, född Edward Alexander Crowley 1875, som kallade sig The Great Beast 666 och döptes av brittisk press till "the wickedest man in the world". Han grundade sin egen religion, Thelema, byggd på tanken att göra vad du vill genom att hitta och följa din sanna vilja, och var, till skillnad från sin ordensbroder A.E. Waite, känd för att avslöja Golden Dawns hemligheter i stället för att hålla dem tysta.
Konstnären bakom korten, Lady Frieda Harris, var redan en etablerad konstnär när hon mötte Crowley 1937, båda i 60-årsåldern. Samarbetet, som inleddes året därpå, var stormigt eftersom Harris vägrade kompromissa med sin konstnärliga vision, men resulterade under andra världskriget i fem års arbete med en teknik baserad på projektiv geometri som gav korten sina hypnotiska, nästan tredimensionella mönster. Ingen av dem hann dock uppleva den färdiga utgivningen: Crowley dog 1947 och Harris 1962, och leken publicerades fullt ut först 1969, 25 år efter att den stod klar.
Precis som Rider-Waite bygger Thoth på Golden Dawns system av astrologiska och kabbalistiska korrespondenser, men Crowley förstärkte det ytterligare. Magikern svävar till exempel fritt i rymden omgiven av en Thoth-apa och ett bevingat ägg, i stället för att som i Rider-Waite stå lugnt vid ett bord med sina verktyg. Crowley bytte även plats på Rättvisa och Styrka, som här heter Lust och handlar om att omfamna sin skapande livskraft snarare än att tämja den, och döpte om Måttfullhet, Yttersta domen och Världen till Art, The Aeon och The Universe för att spegla sin tro på en ny andlig tidsålder.
Just för att bilderna är mer abstrakta energimandalas än fullständiga scener delar leken tarotvärlden: vissa älskar friheten från fasta berättelser, andra, som Elin, tycker det blir svårare att tolka utan konkreta scener att utgå från. Som Sebastian sammanfattar djupet: "Det är lite som att ha ett helt bibliotek i varje kort." Båda är dock överens om att man kan uppskatta Harris konst och symbolikens kraft utan att behöva gilla mannen bakom idén, och jämför hennes eftersatta erkännande med Pamela Colman Smiths. Rekommendationen blir att den passar bäst den som redan känner sig hemma i tarot och vill gå djupare, snarare än som första lek.